Filmen Ratatouille (Råttatouille) hade jag egentligen inte tänkt se, eftersom de senaste animerade filmer jag sett gjort mig besviken. Men så blev jag lite sugen trots allt. Bland annat eftersom den fått så bra betyg överallt och eftersom de pratat om filmen de två senaste avsnitten av Spanarna. Då har de t.ex. berättat att i Frankrike har efterfrågan på tamråttor har stigit med 40% sedan filmen hade premiär!
Hur som helst; filmen handlar om råttan Remy vars största passion är mat. Han flyr ett torftigt liv på landet och blir kock på en restaurang i Paris.
Det är en väldigt snyggt gjord film. Man hänförs av de vackra miljöerna utan att veta om det är grafiken eller Paris arkitektur som faktiskt imponerar. Filmen är inte fullproppad av one-liners och kvicka skämt, men den är rolig på ett annat sätt. Själva historien och upplägget är komiskt, vilket räcker långt. Och de olika karaktärerna i filmen är minst sagt starka.
Gnagarens överlägsna luktsinne ger obehagliga vibbar från den kassa filmen Perfume: The Story of a Murderer, och synen av stora horder av råttor (om än animerade) fick mig faktiskt att rygga till ibland. I övrigt är det en behaglig feel-good-film som ger smilbanden en omgång.
[tags]ratatouille, råttatouille, pixar[/tags]
Efter att i våras mest lyssnat på podcasts och läst facklitteratur kom jag under sommaren åter igång med att läsa populärkultur och ”vanliga” böcker igen. Och självklart läste jag, precis som alla andra, Stieg Larsson. Flickan som lekte med elden är den andra boken i Stieg Larssons trilogi – den första boken läste jag förra året. Och mycket är sig likt från den första boken: Mikael Blomkvist är fortfarande lika duktig och underbar, Lisbeth Salander lika speciell och frigjord.
Alex Schulman stör sig på att ordet ”tja” används ofta. Själv hakade jag upp mig lite på att alla i ständigt frågar varann: ”Litar du på mig?”. Som att tilliten till tillit inte finns i en enda relation i boken. Dessutom är slutet helt bissart och överdrivet. Det lustiga var att jag (innan jag visste att böckerna kommer att filmatiseras) tänkte att om detta skulle vara en film skulle det vara en riktig kalkonrulle med ett slut som en B-skräckis.
Kanske går det dock det att göra en bra film av boken – vi får se. För det är trots allt en fängslande och underhållande bok! Det tycker jag, och många med mig
Apropå filmatiseringen: Att Paulo Roberto vill spela sig själv är årets lågoddsare, men vem ska spela Ronald Niederman? Blir det Dolph Lundgren? AnnCharlott funderar vidare kring rolltillsättningen för filmerna.
[tags]stieg larsson, millenium, flickan som lekte med elden, paolo roberto[/tags]