Stieg Larsson “Flickan som lekte med elden”

Efter att i våras mest lyssnat på podcasts och läst facklitteratur kom jag under sommaren åter igång med att läsa populärkultur och ”vanliga” böcker igen. Och självklart läste jag, precis som alla andra, Stieg Larsson. Flickan som lekte med elden är den andra boken i Stieg Larssons trilogi – den första boken läste jag förra året. Och mycket är sig likt från den första boken: Mikael Blomkvist är fortfarande lika duktig och underbar, Lisbeth Salander lika speciell och frigjord.

Alex Schulman stör sig på att ordet ”tja” används ofta. Själv hakade jag upp mig lite på att alla i ständigt frågar varann: ”Litar du på mig?”. Som att tilliten till tillit inte finns i en enda relation i boken. Dessutom är slutet helt bissart och överdrivet. Det lustiga var att jag (innan jag visste att böckerna kommer att filmatiseras) tänkte att om detta skulle vara en film skulle det vara en riktig kalkonrulle med ett slut som en B-skräckis.
Kanske går det dock det att göra en bra film av boken – vi får se. För det är trots allt en fängslande och underhållande bok! Det tycker jag, och många med mig

Apropå filmatiseringen: Att Paulo Roberto vill spela sig själv är årets lågoddsare, men vem ska spela Ronald Niederman? Blir det Dolph Lundgren? AnnCharlott funderar vidare kring rolltillsättningen för filmerna.

[tags]stieg larsson, millenium, flickan som lekte med elden, paolo roberto[/tags]