Användningen av sociala nätverkstjänster växer och antalet tjänster likaså. Summan av alla tjänster du använder blir en sorts nätidentitet som talar om vem du är och vad du gör på nätet. Och det vill flera ta vara på, för nu tas allt till nästa nivå: tjänster för att hantera tjänster.
Med de nya aggregerande tjänsterna hanterar och presenterar du din online-identitet. Här listar jag några sådana tjänster som är kandidater till att bli spindeln i vår sociala webb.
Ange vilka tjänster du använder så hämtar och visar FriendFeed kontinuerligt uppdaterad information från dessa till en slags total kronologisk “life stream”. Friendfeed startades av fyra före detta Google-anställda.
Tjänst där du skapar en sida med en online-presentation av dig själv. Du får ett eget domännamn enligt formen “användarnamn.mp” där du länkar in och presenterar de tjänster du använder.
E är en tjänst som integrerar alla nätverkssajter du använder till ett “E-ID” i form av en fil. Filen är tänk att skickas/bytas som ett visitkort och den som får ditt E-ID blir då enkelt din vän på alla sociala nätverkstjänster som du använder.
Har funnits ett par år och bygger runt OpenID. Tanken är att du visar vilka sajter du “gör anspråk på” (claim) och som tillhör din online-identitet.
Om man inte vill överlåta presentationen av sin online-identitet till någon tredjepartstjänst så kan man snickra ihop sin egna sajt med Sweetcron. Sweetcron är ett php-baserat ramverk, som fungerar ungefär som ovanstående tjänster men som du kan köra på ditt egna webbhotell.
Så – vilken eller vilka tjänster väljer du?
[tags]sociala nätverk, webben, web2.0, friendfeed, chi.mp, claimid[/tags]
WURFL (Wireless Universal Resource File) är ett open source-projekt som jobbar för att göra det enklare att mobilanpassa webbsidor. WURFL består egentligen av en xml-fil med samlad information om en stor mängd mobiler. En sajtbesökares User Agent String kan sedan jämföras mot filen för att t.ex. få reda på om en mobiltelefon används och därefter ge sajten ett utseende som passar besökaren bäst.
I .NET kan du även använda det inbyggda Request.Browser.IsMobileDevice, men det är långtifrån fulltäckande. WURFL är bättre på att identifiera enheter och rekommenderas av mobiForge.
Här kommer en liten guide för hur du kan använda WURFL i .NET.
Enkelt kodexempel (i C#) för att se om användaren surfar med mobil enhet:
if(d == null)
{
d = new deviceFileProcessor(HttpContext.Current.Server.MapPath(“wurfl.xml”));
HttpContext.Current.Cache.Insert(“wurfl”, d, new CacheDependency(HttpContext.Current.Server.MapPath(“wurfl.xml”)));
}
capabilitiesGetter cg = new capabilitiesGetter(ref d);
cg.prepareNavigatorModelCapabilities(HttpContext.Current.Request);
return bool.TrueString.ToLower().Equals(cg.getCapability(“is_wireless_device”));
}
Förutom “is_wireless_device” finns en mängd olika nyckelord för att hämta ut egenskaper kring enheten och webbläsaren. Du kan ta reda på om användaren har joystick eller touchscreen, skärmupplösning, bild- och css-stöd mm. Här hittar du alla nyckelord för enhetsegenskaper.
Som du kanske lade märke till i koden ovan så cachas deviceFileProcessor. Wurfl.xml är en stor fil och man vill inte läsa in den onödigt många gånger. Helst bara när din webbapp startar upp eller då du uppdaterar xml-filen. Följande rader kan alltså placeras i Application_Start i Global.asax:
Förutom ovanstående kan man även spara resultatet av IsMobileUser() i Session (förslagsvis i Session_Start i Global.asax).
Baserat på resultatet av IsMobileUser() kan du sedan skapa ett annorlunda utseende på sajten för mobila användare genom att byta MasterPage. Detta görs smidigast genom att låta sidorna ärva från en basklass som innehåller följande kod:
if (IsMobileUser())
MasterPageFile = “~/MasterPages/MobileMasterPage.master”;
}
Lycka till!
PS1. Se ett annat kodexempel av Adrian.
PS2. Du kan läsa mer om mobil utveckling bland mina tidigare inlägg i kategorin.
[tags]wurfl, mobilt, .net, programmering, webbutveckling, c#[/tags]
Den relativt nya webbläsarfunktionen för att surfa anonymt, populärt kallat för “porr-läge”, har uppmärksammats en hel del på sistone:
Private browsing, or “porn mode” as it’s often referred to, since that’s one of the more obvious uses, restricts the information that your browser gathers as you visit websites. Cookies are rejected, URLs are kept out of the browser history, forms are not auto-filled and pages are not cached.
Wemonkey – Firefox to Embrace Porn With New ‘Private Browsing’ Mode (2008-09-12)
Ingen som använder datorn/webbläsaren efter dig kan alltså se var du har surfat. Först ut med funktionaliteten var Safari för redan tre år sedan. I nya Google Chrome finns den också – där kallad “Incognito“.
Och nyss meddelades att den kommer att finnas i Firefox 3.1 som “Private browsing“, och i Internet Explorer 8 kallat “InPrivate“. Båda dessa webbläsare släpps i slutet av året.
Det officiella syftet med funktionen är såklart inte att dölja porrsurfning, utan för till exempel att kunna vara anonym på publika datorer eller då du surfar för att planera överraskningar eller födelsedagspresenter, som Google skriver.
Värt att notera är att anonymiteten endast gäller lokalt på din egna dator – de servrar du besöker kan fortfarande registrera dina besök (även om vissa statistikverktyg får problem).
Relaterade inlägg: Ett anonymt år på nätet
[tags]internet explorer, firefox, google chrome, porr, porr-läge, anonymitet[/tags]