Filmen The Hoax (med det svenska namnet Bluffen) utspelar sig på 70-talet och bygger på den verkliga historien om Clifford Irvine, spelad av Richard Gere, som skrev en fejkad självbiografi om affärsmannen Howard Hughes. I filmen får vi följa arbetet med boken som lurade förlaget och läsarna.
Jag tycker att The Hoax är en skön historia med lagom mycket intriger, konspirationsteorier och spänning samt en nypa vardagsrealism. Självklart sitter man och svettas över bluffmakarnas vilda lögner och hur nära de är att avslöjas.
Filmen tar vid ungefär där Aviator slutar, vilket jag tyckte var kul. Den knöt liksom ihop något man sett innan, och visade intresset för och storheten hos Howard Hughes. Dessutom presenteras fascinerande kopplingar till Nixon och Watergate. Övrig att notera är att Lasse Hallström regisserat, samt att bok- och tidningsbranchen törst efter scoop verkar varit lika stor på 70-talet som nu.
Historien är tydligen inte särskilt autentisk – i alla fal inte om man ska tro vad den riktige Clifford Irvine skrivit om filmen på sin hemsida… Men för mig spelar det dock ingen roll – the Hoax var en både intressant och underhållande film.
[tags]the hoax, bluffen, richard gere, lasse hallström[/tags]
Filmen Ratatouille (Råttatouille) hade jag egentligen inte tänkt se, eftersom de senaste animerade filmer jag sett gjort mig besviken. Men så blev jag lite sugen trots allt. Bland annat eftersom den fått så bra betyg överallt och eftersom de pratat om filmen de två senaste avsnitten av Spanarna. Då har de t.ex. berättat att i Frankrike har efterfrågan på tamråttor har stigit med 40% sedan filmen hade premiär!
Hur som helst; filmen handlar om råttan Remy vars största passion är mat. Han flyr ett torftigt liv på landet och blir kock på en restaurang i Paris.
Det är en väldigt snyggt gjord film. Man hänförs av de vackra miljöerna utan att veta om det är grafiken eller Paris arkitektur som faktiskt imponerar. Filmen är inte fullproppad av one-liners och kvicka skämt, men den är rolig på ett annat sätt. Själva historien och upplägget är komiskt, vilket räcker långt. Och de olika karaktärerna i filmen är minst sagt starka.
Gnagarens överlägsna luktsinne ger obehagliga vibbar från den kassa filmen Perfume: The Story of a Murderer, och synen av stora horder av råttor (om än animerade) fick mig faktiskt att rygga till ibland. I övrigt är det en behaglig feel-good-film som ger smilbanden en omgång.
[tags]ratatouille, råttatouille, pixar[/tags]
Den tredje filmen om Jason Bourne handlar om hans sökande efter sin riktiga identitet. Sökandet för honom till maktens korridorer på CIA – hans före detta arbetsgivare som nu är hans värsta fiende.
År 2007 är verkligen filmtreornas år: Pirates of the Caribbean: At World’s End, Spiderman 3, Oceans Thirteen och Shrek den tredje.
Flera av dessa har inte övertygat alls utan varit rätt dåliga. Men The Bourne Ultimatum klarar sig bra. Filmen fortsätter på, den av föregångarna, utstakade vägen med högt tempo och stressande jakt. Matt Damons roll är fortfarande lika cool och heroisk. Jag funderar lite på hur Jason Bourne har råd med alla resor, nu när han “sagt upp sig” från sitt arbete? För det är många länder och olika miljöer som betas av i filmen.
Trean är egentligen otroligt lik de två tidigare filmerna på alla sätt och vis. Så den som förväntar sig något nytt blir besviken, men för den som vill ha action är The Bourne Ultimatum är en shysst film som får godkänt i rollen som uppföljare.
[tags]the bourne ultimatum, jason bourne, matt damon, uppföljare[/tags]